Ut på vår backpacking-tripp…

Efter 6,5 månader med jobb i Oslo var det äntligen dags att ge oss av på vår efterlängtade resa till Sydost Asien. Med en helt ny dykutrustning och en rejäl reskassa tog vi flyget från Stockholm till Bangkok den 6 februari 2008…..

Det började med att vi tog oss till Phi Phi Island för att möta upp Tomas kompis Arvid och komma ner lite i varv efter flygresan. Vi bodde där under någon vecka och gjorde våra första dyk med den nya dykutrustning, vilket var en underbar känsla efter att bara ha dykt med Ban’s osköna simfötter och nerpinkade våtdräkter. Dessutom fick vi testa vår nya digitalkamera med tillhörande undervattenshus. Bildkvaliten var kanske inte den bästa i början eftersom vi tog kort på allt som rörde sig och kunde inte riktigt kamerans funktioner.

Sen var det dags för vår livs första liveaboard med Worldwide Dive and Sail till Similan Islands. 7 dagar ute på öppet hav med ett schema bestående av dykning, mat, sömn och en massa förväntningar. Segelbåten, som numera ligger på botten utanför Malaysias kust, hette Sampai Jumpa och fick plats med ca 12 personer + besättning. På vår tur var det 4 andra svenskar, några från Australien och USA. Stämningen på sådana turer är sällan dålig och vi fick en underbar vecka med sjukt mycket god mat och närmare 30 nya dyk. Fick se vår första Manta ray i ca 10 sekunder, men ändå en häftig upplevelse.

Bilder och mer info: Komodo Liveaboard & Similan Island

Efter vår fantastiska liveaboard var det dags att återigen bege sig mot Bangkok, denna gång för att jag (Tomas) skulle göra en laseroperation på ögonen. Dagen för operationen fick jag lägga mig i en massagestol och bli droppad i ögonen var femte minut med bedövningsmedel under ca 30 minuter, innan läkaren kom och förklarade i detalj hur operationen skulle gå till. Hela operationen skulle ta ca 15 minuter och han lovade att det inte skulle göra ont, vilket det inte heller gjorde. Efter operationen kollade läkaren med något instrument i ögat och konstaterade att operationen var lyckad. Sen fick jag lappar, med små hål i, fasttejpade för ögonen som de skulle ta bort nästkommande dag. Kunde omedelbart läsa liten text på långt håll genom de små hålen, vilket var helt sjukt. Dagen efter tog de bort lapparna och jag fick göra en synundersökning, där det visade sig att jag såg bättre än innan, även när jag hade glasögon på mig. Hade inte jättedålig syn, bara lite närsynthet men det var jobbigt att köra bil och läsa saker på håll eftersom jag var dålig på att använda glasögonen. Som vanligt när man gör något i Thailand så tror nära och kära alltid det värsta. De tror att sjukhusen har outbildad personal och att de sitter i nån bambuhydda i djungeln och skär i ögat med en rostig skalpell. Så är ju inte direkt fallet, på kliniken där jag var så är lokalerna att jämföra med ett lyxhotell. Med en fet utsikt över Bangkok och taoletter så rena att du kan spegla dig i kaklet. Personalen bär kostymer och bockar och bugar när man kommer och passar upp dig med vatten och annan dryck. Ingen grinig landstingspersonal alltså. Min läkare hade även olika ögonläkarexamen från USA, så man var i goda händer. Dessutom var priset hälften av vad det kostar i Sverige.

Efter en veckas rehabilitering med indisk mat i Bangkok efter operationen, var det dags att bege oss mot Malaysiska Borneo för att dyka på ett välkänt dykställe som heter Sipadan. Gjorde ett antal dyk runt Sipadan och några närliggande öar och vi har nog aldrig sett så mycket sköldpaddor och revhajar på ett och samma ställe förut. Dykningen var mycket bra även om vädret var lite ostabilt just då. Efter dykningen tog vi nattbussen  från Semporna till Kota Kinabalu och fick se solen gå upp över Borneos bergiga djungel i morgondimman. Mäktigt!!
Väl framme i Kota Kinabalu kom vi på att vi skulle på en flodtur för att kolla in de ovanliga näsaporna. Fick se några flockar med näsapor på långt håll men det ösregnade nästan hela tiden och vi insåg att vi lika gärna kunde varit utan flodturen. Nån dag senare tog vi flyget från Kota Kinabalu till Clark som ligger en bit ovanför Manila i Filippinerna.

Bilder och mer info: Sipadan Island

Att komma till Filippinerna var en upplevelse efter att bara varit i Thailand och Malaysia tidigare. Högertrafik, budskap om Jesus på bilarna och att alla pratade väldigt bra engelska med lite spansk brytning var rätt häftigt. Att komma under påsken till Filippinerna utan att ha bokat flyg eller boende är ingen jättebra idé. Efter att ha väntat under natten vid flygplatsen för att få stand-by biljetter insåg vi att alla flyg till Cebu i södra Filippinerna var fullbokade. Enda alternativet var att köpa den dyraste biljetten de hade eftersom vi kände att vi inte hade så stor lust att spendera mer tid i den hemska staden Manila än vi behövde. Väl framme i Cebu skulle vi sedan ta båten till Tagbilaran på grannön Bohol. Efter att ha väntat på båten i mer än 9 timmar fick vi även betala övervikt eftersom de vägde vårt bagage. Helt sjukt att betala övervikt på en färja som det bara vara männinskor på, som lätt skulle kunna fraktat en massa lastbilar istället. Tog sedan taxi till den mindre ön Panglao, nedanför Bohol, till ett ställe som heter Alona beach. Att hitta boende där var ingen lek, stannade vid ett dykcenter som sedan hjälpte oss att ringa runt alla resorter och vänner de hade för att hitta ett boende åt oss. Efter att ha ringt ca 20 samtal så löste det sig genom att vi fick bo i en lägenhet bredvid ett bageri, som ägdes av någon som de kände. Väldigt fin lägenhet med eget kök och vi vaknade till doften av nybakat bröd varje morgon. Gjorde några utflykter på Bohol för att kolla in Chocolate-hills och de små gulliga nattdjuren som kallas Tarsier.
Gjorde en del dyk runt om Alona beach på några underbara dykplatser.

Bilder och mer info: Filippinerna

Sedan tog vi oss med taxi och båt till den lilla ön Apo Island nedanför staden Dumaguete på ön Negros. Bodde i ett rum med grym havsutsikt ca 30 trappsteg ovanför ett dykcenter som vi också dök med. Har aldrig sett så mycket olika typer av koraller i så många olika färger som här. Dessutom var vi ensamma på alla dykturer och hade en duktig divemaster som var uppvuxen på ön och visste vad han gjorde.

Vi tog oss sedan tillbaka till flygplatsen i Cebu, flög till Manila, för att sedan ta ett plan till vulkanstaden Legazpi. Sen en taxi till lilla samhället Donsol som är känt för sina valhajar. Där har man chans att snorkla med dem,vilket vi självklart gjorde. Under en 3 timmar lång vistelse på en båt hann vi snorkla med 7 valhajar i olika storlekar, från 5-12 meter. Det är svårt att beskriva den känslan man fick av att simma med dessa underbara fiskar.

Efter en 3 dagar lång vistelse i Donsol och Legazpi tog vi flyget återigen till Manila och sedan vidare med ett mindre flygplan till San Jose i Mindoro på Filippinerna. Sedan tog vi taxi 3 timmar till Sablayan och tog taxi båt tills vi äntligen var framme på paradisön Pandan Island. Där bodde vi i 8 dagar och hade en underbar tid med dykning, underbar mat och total livsnjutning. Om man ska dyka på Apo Reef är Pandan Island den närmaste ö att bo på.

Första dyket vi gjorde ute på Apo Reef var bland det häftigaste vi gjort. Att bara ha dykt med en sikt på 10-20m tidigare och helt plötsligt dyka med en sikt på 40+ i klart mörkblått vatten med enorma mängder fisk var en obeskrivlig känsla. Gjorde en del andra riktigt bra dyk i närheten, jag (Tomas) tog tillfället i akt och fria till min älskade Linda på 25m djup, en lite annorlunda version av friande. Med tanke på omständigheterna och miljön ansåg jag att tillfället inte kunde blivit bättre. Sov därefter en natt på taket av dykbåten under en stjärnklar himmel.

Efter 3 underbara veckor i Filippinerna åkte vi till Langkawi i Malaysia i några dagar, ett ställe vi gillar och besökt tidigare. Planen var bara att stanna i några dagar, för att sedan möta upp våra mammor med sambos i Thailand. Skulle möta Tomas mamma och hennes sambo Anders i först, men gjorde en snabb avstickare till Koh Libong på vägen upp från Satun längst ner i Thailand till Krabi där vi skulle möta upp dom.

Att åka till Koh Libong blev inte alls så mysigt som vi hade tänkt. Blev lurade på taxiresan och taxibåten till ön av en dynamitfiskande idiot, alltid svårt att veta vad man ska betala för taxi och båt resor när man inte vet ungefär vad det ska kosta. Lathet och att man alltid vill komma fram fort kan ibland kosta mer än det smakar. När vi anlände till piren i Koh Libong kom två thailändare på varsin mc och kastade upp våra dykväskor på tanken och vi hade inget val än att hoppa på, för någon engelska kunde dom absolut inte. Vi hade ju 2 dykväskor på ca 20 kilo styck + varsin ryggsäck på 12-13 kilo.

Därefter återstod en helvetesresa utan dess like. Dom körde som galningar efter små jordvägar i minst 30 min, trodde vi skulle krasha i varje grop eller kurva. Sedan fick den ena mopeden motorstopp medan Lindas förare bara fortsatte vidare utan att vänta. Blev sittandes i 40 min i en liten by innan mopen var fixad och det var dags att åka vidare. När vi kom fram till det jag trodde var rätt resort, visade det sig att det var helt fel. Ingen Linda såg jag heller till, vilket gjorde mig ännu mer orolig. Hoppade upp på mopeden igen och tog oss 50 m innan mopeden krashade för andra gången. Thaikillen kaste upp 20 kilos väskan på axeln och började vandra till fots, och jag följde såklart efter.

Till slut efter ytterligare 20 min av ångest var jag äntligen framme och fick syn på Linda som checkat in i en mysig bungalow. Vi hader trots alla incidenter några mysiga dagar på Koh Libong, tyvärr utan att vi fått se några dugonger.

Fortsättning följer….